Vinterfoderteknik

I föreningsbigården använder vi ballonger för vinterfoder. Det är en beprövad teknik med både fördelar och nackdelar. Några av fördelarna är att det är bitätt när man fodrar (inga bin kommer ut vid foderkoppen), man kan enkelt ge foder i omgångar (t.ex. en del före myrsyrabehandling och resten efter), bina hinner ta hand om allt och kanske det allra viktigaste är om hösten blir kall så serveras fodret nästan rakt in i yngelklotet och tas emot väldigt sent på säsongen. Nackdelar med foderballonger är att det blir många besök i bigården och kan vara lite kladdigt.

I år har jag provat fodra med de foderplastpåsar som säljs av en av redskapsfirmorna i Sverige. De kostar några kr per styck, är engångs och specialgjorda för lågnormal. Enligt instruktionerna ska man använda halm för att inte bina ska drunkna, men vi använde krossad bruten cellplast (överblivet förpackningsmaterial). Man behöver komplettera med en skiva med distansklossar och några gem.



Bina kommer lätt upp bakom skivan



Cellplasten flyter och bina drunknade inte alls för mig.



En liten utvärdering är att man slipper disk, slipper köpa och förvara speciella foderlådor. Vi gav hela fodergivan på en gång (20 kg upplöst socker eller 20 kg bifor) även om det var nätt och jämnt att sockerlösningen fick plats, bifor däremot var inga problem. Att placera plastpåsen på rätt sätt och få den lagom över kanterna var lite meckigt, det var betydligt lättare om man var två speciellt när det blåste. Det kom lätt upp bin i springan medan man höll på. En del bin blir klämda mellan täckplasten och ramarna när man häller i fodret. Det går inte att flytta lådan som sitter runt påsen när den är full, då kryper lådan bara upp och plastpåsen står kvar på ramarna och sväller ut. I några av samhällena har bina byggt lite vaxbygge i lådan, vet ännu inte hur det ser ut i de starkare samhällena, är rädd att det är värre där. Jag ger påsarna ett bra betyg, de är mycket billiga och fodringen fungerade bra, största nackdelarna var mecket att få den att sitta rätt och att det inte var bitätt när man fodrade (det brukar ha hunnit bli mörkt när jag fodrar). Ännu ett experiment har gjorts med dessa påsar. Jag har ett par samhällen som jag inte kunnat göra i ordning för vintern, alla lådor över spärrgallret lyftes av, foderpåsen i tom låda ställdes på spärrgallret, sedan en bitömmarbotten ovanpå och de övriga lådorna ovan. Till våren vet vi om det fungerade.