Varroa destructor

Klicka på bilden för att få större storlek

I föreningsbigården är antalet varroa-kvalster för lågt för att nybörjare ska kunna lära sig känna igen dem, därför kommer här lite bilder från en annan kupa efter behandling med oxalsyra. Bilden ovan visar ett typiskt nedfall under nätbotten med en tändsticka som storleksreferens. Det finns ungefär 100 kvalster i bilden ovan och detta var det område med tätast nedfall, en uppskattning av hela nedfallet är ca 300 kvalster.

Tumregeln säger att ett samhälle bör ha högst 100 kvalster kvar över vintern efter behandling. Om det är fler ökar andra virussmittor på bina för mycket (smittspridning av stick och/eller mera mottagliga bin, jag vet inte), liksom att antalet kvalster växer för mycket följande sommar. Resultatet blir att bina som föds nästa sensommar inte är starka nog att övervintra och vintern om ett år är risken stor att samhället går under.

Genom att räkna hur många kvalster som faller ner i kombination med att veta effektiviteten för behandlingsmetoden kan man få en uppskattning av antalet kvalster som är kvar. För exemplet ovan x kvalster behandlades med 90% effektivitet blev 300 döda. 300/0,9 ger att x var 333 st och kvar är nu 33 st. Nu är det ju inte så exakt, men det bör ligga väl under de 100. Att tänka på i sammanhanget är att oxalsyrans effektivitet växlar, t.ex. om det skulle råka finnas yngel kvar.

Vad gör man då om det visar sig att det är mer än 100 kvalster kvar när man behandlat? Vid denna tiden på året kan man inget göra, däremot behöver man planera in en behandling efter honungsskörd nästa sommar så att det finns en möjlighet för bina att få upp en relativt oskadad generation före nästa vinter. För virussjukdomarna finns ingen bot, men de minskar av sig själv när varroan blir färre.

Klicka på bilden för att få större storlek